1. Översiktlig projektbeskrivning

Engelsk titel

A randomized, open-label, cross-over study to explore a potential involvement of a dopamine related dysfunction as a mechanism behind bruxism

Sammanfattning av projektet

Nattlig tandgnissling, bruxism, är ett svårt kliniskt problem för många tandvårdspatienter där effektiva behandlingar, utöver tandskyddande, saknas. Etiologin är okänd men störningar i centrala neurotransmittor system är en möjlig orsak och olika farmaka har provats. Dopamin agonister har givit positiva effekter i vissa, ej alla, studier. Syftet är därför att i en öppen, okontrollerad studie undersöka om en sådan substans, pramipexol (Sifrol®), kan påverka bruxismen hos vissa individer. Grava bruxister selekteras från ett bettfysiologiska klientel och får, efter informerat samtycke, genomgå klinisk undersökning och polysomnografi, PSG, på sömnlaboratorie, för att verifiera bruxism. Inkluderade patienter genomgår därpå ett fast titreringsschema med Sifrol®, modifierat på kliniska, subjektiva grunder, varefter ny PSG registrering görs. Primär variabel är antal bruxepisoder under sömnen. Därefter analyseras vad som kliniskt och polysomnografiskt karakteriserar patienter med olika utfall.

Typ av projekt

Forskningsprojekt

MeSH-termer för att beskriva ämnesområdet

Inlagda MeSH-termer

Sleep Bruxism

A sleep disorder characterized by grinding and clenching of the teeth and forceful lateral or protrusive jaw movements. Sleep bruxism may be associated with TOOTH INJURIES; TEMPOROMANDIBULAR JOINT DISORDERS; sleep disturbances; and other conditions.

Dopamine Agonists

Drugs that bind to and activate dopamine receptors.

Polysomnography

Simultaneous and continuous monitoring of relevant normal and abnormal physiological activity during sleep. (Stedman, 25th ed)

Electromyography

Recording of the changes in electric potential of muscle by means of surface or needle electrodes.

Restless Legs Syndrome

A disorder characterized by aching or burning sensations in the lower and rarely the upper extremities that occur prior to sleep or may awaken the patient from sleep. Complying with an irresistible urge to move the affected limbs brings temporary relief. Sleep may become disrupted, resulting in excessive daytime hypersomnolence. This condition may be associated with UREMIA; DIABETES MELLITUS; and rheumatoid arthritis. Restless Legs Syndrome differs from NOCTURNAL MYOCLONUS SYNDROME in that in the latter condition the individual does not report adverse sensory stimuli and it is primarily a sleep-associated movement disorder. (Adams et al., Principles of Neurology, 6th ed, p387; Schweiz Rundsch Med Prax 1997 Apr 30;86(18):732-736)

Projektets delaktighet i utbildning

Avhandling
D-uppsats / Magisterexamen
C-uppsats / Kandidatexamen
ST-läkarutbildning
Annan utbildning
Ej del i utbildning

2. Projektorganisation och finansiering

Ekonomiska stöd till projektet

3. Processen och projektets redovisning

Pågående aktiviteter

Planering och förberedelse före datainsamling
Datainsamling pågår
Analys av insamlade data pågår
Författande av skriftlig redovisning / publikation pågår
En eller flera publikationer från projektet är publicerade
Slutfört och inget mer görs inom ramen för detta projekt

Projektstart (när planeringen påbörjas och börjar dokumenteras skriftligt)

2009-01-29

Datum för påbörjande av datainsamling

2012-02-29

4. Detaljerad projektbeskrivning

Bakgrundsbeskrivning

Nattlig tandgnissling, bruxism, är ett svårt kliniskt problem för många tandvårdspatienter där effektiva behandlingar, utöver tandskyddande, saknas. Etiologin är okänd men störningar i centrala neurotransmittor system är en möjlig orsak och olika farmaka har provats. Dopamin agonister har givit positiva effekter i vissa, ej alla, studier.

Tandgnissling, bruxism, kan definieras som ”a diurnal or nocturnal parafunctional activity including clenching, bracing, gnashing, and grinding of the teeth” (AAOP, McNeil 1993). De odontologiska konsekvenserna av bruxismen kan vara omfattande och problematiska med bl.a. tandslitage, fraktur av tänder och kan också leda till smärtor i tuggmuskler och käkleder och till spänningsrelaterad huvudvärk (Rugh & Harlan, 1988). Bruxismen utgör därför ett stort kliniskt problem där egentliga effektiva terapiformer inte finns. Att reducera konsekvenserna av bruxism är önskvärt samt att det finns ett stort behov av att bättre förstå dess mekanismer.

Bruxismen utmärkes av kraftfulla, icke-funktionella tandkontakter (Lavigne et al 1996). Rytmisk tuggmuskelaktivitet förekommer också hos över 60% av normala individer men ej så frekvent och intensivt (Lavigne et al, 2001).
Sömnen är normal vid den primära formen av bruxism (Bader & Lavigne, 2000) och förekommer i alla sömnfaser(Bader et al, 1977).

I en omfattande epidemiologisk översikt (Ohayon et al, 2001) rapporterade över 8 % av befolkningen över 15 år att de gnisslade tänder minst en gång/vecka och hälften uppfyllde också Internationell Classification of Sleep Disorders kriterier för sömnbruxism (ASDA, 1990). Etiologin till bruxism är inte känd. Perifera, morfologiska faktorer ansågs förr viktiga men har ifrågasatts och numera anses centrala faktorer vara orsak och bruxism klassificeras som en parasomnia (Lobezzo & Naeije, 2001). T.ex. har bruxism beskrivits som ett ”arousal response” (Kato et al, 2001). Den har också föreslagits vara en autonom reflex (Sjöholm, 1995). Störning i centrala neurotransmittor systemet har förmodats ha stor betydelse (De Laat & Macaluso, 2005)och är kanske den troligaste orsaken.

Bruxismen utgör således ett stort kliniskt problem där mekanismerna inte är väl kända och där egentliga terapimöjligheter är få. Möjligheten till farmakologisk intervention är ofullständigt utforskade.

Syfte

Syftet med den föreslagna studien är därför
- att på grava bruxister undersöka om en dopamin agonist, pramipexol (Sifrol®) påverkar bruxismen, utvärderat med polysomnografi på sömnlaboratorie, och vad som kliniskt och polysomnografiskt karakteriserar utfallet.

Frågeställning / Hypoteser

En rad farmakologiska substanser förefaller kunna påverka bruxism. Substanser relaterade till serotonerga och adrenerga system kan ha möjlig effekt på bruxism men definitiva slutsatser är kontroversiella liksom för dopaminerga farmaka (för översikt se Winocur et al, 2003). Olika typer av dopamin agonister har visats ge minskning av bruxism i vissa, små studier (Lobezzo et al 1997 a; Lobezzo et al 1997 b) och case report (Van der Zaag et al, 2007) men med biverkningar. Effekten har dock inte bekräftats i en annan studie (Lavigne et al 2001). Således oklara resultat och verkningsmekanismen för olika dopaminerga preparat är inte identiska. Olika typer av bruxism, och därmed känslighet för farmaka, är dessutom tänkbart. Sifrol®,en dopaminagonist, är en substans som används framgångsrikt vid s.k. "restless leg", ett annat sömnfenomen. Möjligheten finns därför att substansen kan ha ett värde vid vissa former av bruxism.

Metod: Gruppindelning

Tjugo individer, 10 män och 10 kvinnor, ska inkluderas och studien genomförs som en öppen, okontrollerad dito.

Metod: Databearbetning

Då variabiliteten av bruxism över tid är 25% räknas som responders endast de som överstiger detta värde. Troligen (beroende på fördelning av data) beräknas t-test med 5% signifikansnivå av sömnvariabler före-efter medicinering. Primär variabel är bruxism episoder / sovtimma. Frågeformulär presenteras deskriptivt.

Referenser

American Sleep Disorders Association, Diagnostic Classification Steering Committee. International Classification of Sleep disorders: diagnostic and coding manual (ICSD). Rochester MN: American Sleep Disorders Association, 1990.

Bader G, Kampe T, Tagdae T, Karlsson S, Blomqvist M. Descriptive Physiological data on a sleep bruxism population. Sleep 1997; 20: 982 – 990.

Bader G, Lavigne G. Sleep bruxism; an overview of an oromandibular sleep movement disorder. Sleep Medicine Reviews 2000; 4. 27 – 43.

Dworkin S, LeResche L, eds. Research Diagnostic Criteria for temporomandibular disorders. J Craniomand Disord Facial Oral Pain 1992; 6: 301 – 355.

Fricton J, Schiffman. Reliability of a Craniomandibular Index. J Dent Res 1986; 65: 1359 – 1364.

Johns MW. A new method for measuring daytime sleepiness: the Epworth Sleepiness Scale. Sleep 1991; 14: 540 – 545.

Lavigne GJ, Rompre PH, Montplaisir JY. Sleep bruxism: validity of clinical research diagnostic criteria in a controlled polysomnographic study. J Dent Res 1996; 75: 546 - 552.

Lavigne GJ, Rompre´ PH, Poirier G, Huard H, Kato T, Montplaisir JY. Rhytmic masticatory muscle activity during sleep in humans. J Dent Res 2001; 80: 443 – 448.

Lobbezoo F, Naeije M. Review. Bruxism is mainly regulated centrally, not peripherally. J Oral Rehabil 2001; 28: 1085 – 1091.

Lobbezzo F, Lavigne GJ, Tanguay R, Montplaisir JY. The effect of the catecholamin precursor L-dopa on sleep bruxism: a controlled clinical trial. Mov Disord 1997; 12: 73 – 78.

Ohayon M, Kasey L, Guilleminault C. Risk factors for sleep bruxism in the general population. Chest 2001; 119: 53 – 61.

Sjöholm T. Sleep bruxism. Pathophysiology, diagnosis, and treatment. Thesis, Turku 1995.

Winocur E, Gavish, A, Voikovitch M, Emodi-Perlman A, Eli I. Drugs and bruxism: a critical review. J Orofac Pain 2003; 17: 99 – 111.