1. Översiktlig projektbeskrivning

Engelsk titel

Fast and slow bone loss in women, a longitudinal study.

Sammanfattning av projektet

Benmassa och bentäthet mätt med DXA, dvs dual X-ray absorptiometry, används normalt för bedömning av frakturrisk men nyare undersökningar har visat att benmassa kanske inte är det mest relevanta måttet för en sådan bedömning. En studie har visat att 76% av alla kvinnor som har fått frakturer under en 10-års period inte har kunnat identifieras innan med hjälp av dual X-ray absorptiometry, DXA (Kanis et al. 2005). Sensitiviteten för att använda DXA för frakturriskidentifiering är alltså låg. Hypotesen i denna studie är att benstrukturen är en viktigare parameter än den totala benmassan och att en större benmasseförlust kan tolereras om den trabekulära benstrukturen är tät utan att fraktur uppstår. Syftet är att testa denna hypotes med hjälp av tidigare egna framtagna data. Mätresultatet av benmassa i exempelvis underarm och höft ger diagnoserna: normal bentäthet, osteopeni eller osteoporos (Kanis 2002). Benkvalitet är ett mycket bredare begrepp och kan inte mätas lika enkelt, men fler och fler forskare menar att benstrukturen (kompakt och trabekulärt ben) är lika viktig som eller viktigare än benmassan/ bentätheten när det gäller att bedöma frakturrisk. I föreliggande studie ska frakturförekomsten och benmasseförlusten hos kvinnor analyseras i relation till benstruktur i underkäken. 131 kvinnor (22-75år gamla) har fått bentäthetsmätning i underarmen två gånger med fem års mellanrum (DXA). Den trabekulära benstrukturen har bedömts på vanliga tandröntgen med ett index i tre steg: 1= gles benstruktur, 2= blandat gles och tät benstruktur, 3= tät benstruktur. Dessutom analyseras röntgen med ett nytt kommersiellt program Jaw-X. Kvinnorna delas in efter deras menstruella status i en pre- och en postmenopausal grupp. Multipel regressionsananlys samt logistisk regression kommer att användas.

Ta del av poster Poster.pdf (384 kB)

Typ av projekt

Forskningsprojekt

MeSH-termer för att beskriva ämnesområdet

Inlagda MeSH-termer

Radiography, Dental

Radiographic techniques used in dentistry.

Osteoporosis

Reduction of bone mass without alteration in the composition of bone, leading to fractures. Primary osteoporosis can be of two major types: postmenopausal osteoporosis (OSTEOPOROSIS, POSTMENOPAUSAL) and age-related or senile osteoporosis.

Fractures, Bone

Breaks in bones.

Humans

Members of the species Homo sapiens.

Oral Health

The optimal state of the mouth and normal functioning of the organs of the mouth without evidence of disease.

Public Health Dentistry

A dental specialty concerned with the prevention of disease and the maintenance of oral health through promoting organized dental health programs at a community, state, or federal level.

Projektets delaktighet i utbildning

Avhandling
D-uppsats / Magisterexamen
C-uppsats / Kandidatexamen
ST-läkarutbildning
Annan utbildning
Ej del i utbildning

3. Processen och projektets redovisning

Pågående aktiviteter

Planering och förberedelse före datainsamling
Datainsamling pågår
Analys av insamlade data pågår
Författande av skriftlig redovisning / publikation pågår
En eller flera publikationer från projektet är publicerade
Slutfört och inget mer görs inom ramen för detta projekt

Projektstart (när planeringen påbörjas och börjar dokumenteras skriftligt)

2010-05-01

Datum för påbörjande av datainsamling

2000-05-01

Datum då projektet är slutrapporterat

2012-05-01

Tillämpning av resultat - tidsaspekt (projektledarens bedömning)

Resultaten kommer sannolikt att tillämpas om >5 år från projektslut.

Tillämpning av resultat - genomslag (projektledarens bedömning)

Internationellt (i flera länder)

Tillämpning av resultat - beskrivning

Ett resultat i denna longitudinella studie som visar hur ändringar i benmassan och benstruktur har samband med varandra samt med fraktur kan medverka till att ge evidens för tesen att tandröntgen är ett effektivt sätt att identifiera dem som har störst frakturrisk. Detta är både billigt och enkelt.

4. Detaljerad projektbeskrivning

Bakgrundsbeskrivning

Benmassa och bentäthet mätt med DXA används normalt för bedömning av frakturrisk men nyare undersökningar har visat att benmassa kanske inte är det mest relevanta måttet för en sådan bedömning. En studie har visat att 76% av alla kvinnor som har fått frakturer under en 10-års period inte har kunnat identifieras innan med hjälp av dual X-ray absorptiometry, DXA, (Kanis et al. 2005). Sensitiviteten för att använda DXA för frakturriskidentifiering är alltså låg. Andra faktorer som benens inre uppbyggnad, trabekulärt och kompakt ben, och yttre storlek har stor betydning (Genant & Jiang 2006). I en egen studie angående frakturer hos 274 kvinnor och män (Jonasson et al 2009) hade 48% av personerna med gles benstruktur i underkäken haft fraktur jämfört med 2% av dem med tät benstruktur. Benstrukturen var en mycket signifikant indikator på frakturrisk medan bentäthet mätt med DXA inte var det. I en pågående longitudinell studie av 1003 kvinnor undersökta vid flera tillfällen mellan 1968 och 2005 hade 74% av kvinnorna med gles benstruktur haft fraktur jämfört med 6% av dem som hade tät benstruktur på panoramaröntgen av käkarna. Tyvärr finns ingen DXA-bentäthetsmätning i materialet.
Benmassan vid en given tidpunkt är bestämd av den maximala benmassan som uppnås vid ca 30-års ålder och den därefter följande benförlusten, som hos kvinnor når en topp omkring klimakteriet. Sannolikt är den tidiga benförlusten hos både kvinnor och män relaterad till en minskad muskelmassa som följd av minskad fysisk aktivitet i vuxen ålder (Wilmore 1991). Fysisk aktivitet, kost, rökning, hormoner, sjukdomstillstånd och mediciner har inflytande på benförlusten.
Kvinnor med osteoporos antas förlora mer ben än dem med normal bentäthet, men ”fast bone losers” har förekommit även hos kvinnor med normal bentäthet (Hansen et al 1991). Under analysen av egen 10-års uppföljning 2009 av 42 kvinnor (Jonasson 2009) framkom det att två av tre kvinnor med normal bentäthet och tät benstruktur förlorade mycket mer ben än de andra, vilket då tycktes vara ologiskt. Vid ny analys av ett större material av 131 kvinnor som har fått en fem-års uppföljning, har samma trend funnits.
Underkäkens inre uppbyggnad ses tydligt på en tandröntgen, som kostar ca 30 kr medan DXA kostar 1000kr. Tandröntgen innehåller information som inte används. Den inre benytan i det trabekulära nätverket är över 10 gånger större än det kompakta benets yta (Kanis 1994), vilket är känt men bortglömt av många forskare, speciellt radiologerna. Benytan är helt täckt av benceller, som ständigt bryter ned och bygger upp benet i en förnyelsesprocess som ersätter gammalt ben med nytt ben. Detta medför också att det blir mer benomsättning i tätt trabekulärt ben än i glest.

Syfte

Syftet med studien är att analysera benmasseförlusten och frakturfrekvensen hos kvinnor i relation till benstrukturen i underkäken samt att jämföra DXA mätningar med benstrukturanalyser som frakturriskindikatorer.

Frågeställning / Hypoteser

. Är benmassa mätt med DXA och benstruktur i underkäken signifikanta frakturriskindikatorer?
2. Finns det skillnader i benmasseförlust mellan kvinnor med gles, blandat gles och tät, och tät benstruktur?
3. Kan ett eventuellt mönster i benförlusten finnas både före och efter klimakteriet?
4. Hur förhåller sig skillnaden i benmasseförlust till skillnaden i frakturfrekvens i grupper kvinnor med gles, blandat gles och tät, och tät benstruktur?
Min hypotes är att benstrukturen är viktigare än benmassan. Detta gäller trots att kvinnor med tät benstruktur har störst förlust i benmassa, och att det på äldre kvinnors röntgen tydligt ses en minskad mineralmassa i trabeklerna. Benstrukturen bevaras upp i hög ålder och detta är viktigare än benmasseförlusten. Om hypotesen är riktig innebär detta att en tandröntgen innehåller tillräckligt med information för att tillåta identifiering av personer med hög frakturrisk, fler än dem som identifieras av DXA.

Metod: Gruppindelning

Gruppindelning: Materialet delas in i en premenopausal och en postmenopausal grupp. Dessutom indelas dessa efter benstrukturen i underkäken i en grupp med gles benstruktur, en grupp med blandat gles och tät benstruktur, samt en tredje grupp med tät benstruktur.

Metod: Databearbetning

Först görs en deskriptiv statistik och därefter signifikansanalyser med non-parametrisk metod som Kruskall Wallis. Multiple regressionanalyser används för att analysera sambandet mellan benförlust, ålder, body mass index, bentäthet och benstruktur. Logistisk regression utförs för att få odds ratio och relativ risk för benstruktur och bentäthet (mätt med DXA) som indikatorer för benmassaförlust och frakturrisk.

Referenser

1.Advanced imaging assessment of bone quality.
Genant Harry K, Jiang Yebin.
Ann N Y Acad Sci. 2006:1068:410-28.[Källa: PubMed | PMID:16831940][Länkar: DOI länk]
2.Role of peak bone mass and bone loss in postmenopausal osteoporosis: 12 year study.
Hansen M A, Overgaard K, Riis B J, Christiansen C.
BMJ 1991:303(6808):961-4.[Källa: PubMed | PMID:1954420]
3.Bone mass and trabecular pattern in the mandible as an indicator of skeletal osteopenia: a 10-year follow-up study.
Jonasson Grethe.
Oral surgery, oral medicine, oral pathology, oral radiology, and endodontics 2009[Källa: PubMed | PMID:19386517][Länkar: DOI länk]
4.Trabecular pattern in the mandible as bone fracture predictor.
Jonasson Grethe, Alstad Torgny, Vahedi Flor, Bosaeus Ingvar, Lissner Lauren, Hakeberg Magnus.
Oral surgery, oral medicine, oral pathology, oral radiology, and endodontics 2009:108(4):e42-51.[Källa: PubMed | PMID:19778734][Länkar: DOI länk]
5.Changes in the radiographic characteristics of the mandibular alveolar process in dentate women with varying bone mineral density: a 5-year prospective study.
Jonasson Grethe, Jonasson Lisa, Kiliaridis Stavros.
Bone 2006:38(5):714-21.[Källa: PubMed | PMID:16326156][Länkar: DOI länk]
6.Assessment of fracture risk.
Kanis John A, Borgstrom Frederik, De Laet Chris, Johansson Helena, Johnell Olof, Jonsson Bengt, Oden Anders, Zethraeus Niklas, Pfleger Bruce, Khaltaev Nikolai.
Osteoporos Int 2005:16(6):581-9.[Källa: PubMed | PMID:15616758][Länkar: DOI länk]
7.Diagnosis of osteoporosis and assessment of fracture risk.
Kanis John A.
Lancet 2002:359(9321):1929-36.[Källa: PubMed | PMID:12057569][Länkar: DOI länk]
8.The aging of bone and muscle.
Wilmore J H.
Clin Sports Med 1991:10(2):231-44.[Källa: PubMed | PMID:1855258]